Det är ju lite märkligt hur allt kan ändras. För att sno en rad från Sven-Ingvars:
Inget är som förut, allt är som vanligt.
Det stämmer väldigt bra, det har blivit en mening jag gillar. För det mesta har ändrats i våra liv. Vi får inte hälsa på våra äldre hur som helst och egentligen inte alls. Vi kan inte se på sport på TV som är aktuell, eller gå på live-sport. Jag saknar mitt kära Hammarby. Vi kan inte gå på konserter, teater eller andra evenemang. Gamla filmer kan vi se på TV eller på ”plattan”. Man kan i och för sig gå på restaurang eller café om man inte sitter för trångt eller för många. Vi skall inte resa alls. Vi som behöver jobba uppmanas att inte använda tunnelbanan. Vi ska inte åka till landet heller. Folkhälsomyndigheten vill helt enkelt att vi skall sitta hemma!
Nåväl, det är förmodligen en mycket strategi som myndigheten har. Jag hoppas att man har rätt. Men jag känner mig som en liten ”motvalls” när jag åker tunnelbana till jobbet. Det är förvisso väldigt tomt och vi alla sprider ut oss, så därför känns det OK.
Men jag åker även till landet. OK, nu är det landstället nära hemmet med bara 5km bort och det kan knappt kallas resa att åka dit. Men det är skönt och lantligt i alla fall. Samma när jag åker till båten för att börja med vårrustningen. Den ligger cirka 3 km bort från hemmet och det känns inte heller som en resa.
Så visst är allt förändrat, men ändå inte. Vad som är väldigt positivt med allt detta är att de flesta inte lägger några pengar på långa resor, konserter, matcher m.m. Som om någon månad när mycket börjar återgå till det normala igen så borde många ha mycket mer pengar på sina konton än innan. Pengar som nu kan spenderas. Tyvärr kommer nog många att köpa en massa saker som man inte behöver, men jag hoppas att man i ställer lägger dom på upplevelser.
Själv mår jag bra och fortsätter med att inte lägga pengar på onödiga saker, men saknar att gå och se lite fotboll.