Skip to content
Sundblom
Meny
  • Vad är detta?
    • Sundblom – företagen
  • Rödlöken
    • Historia
    • Om oss
    • Lite fakta, Rödlöken
  • Ta’t lugnt
  • Båtarna
    • Champagne Lady II
      • Projekt
      • Båt-projektlistan
      • NMEA Nätverk
    • Champagne Lady I
    • Sofi
    • Båthistoria
    • Loggbok
    • Instrument, manualer m.m.
  • Genealogy
  • Foton
Meny

Tatlugnt

Whoosh

Publicerad den 11 november, 20204 maj, 2022 av Administratör

Under många år har jag förundrats över texter till låtar. Till skillnad mot böcker och liknande så är just låtar lite kortare och kräver mer av författaren för att bli just så där speciell. Då jag har jobbat med musik i min ungdom så var det en viktig sak för mig. Mitt intresse för texter redan som ung gjorde att jag lärde mig engelska ganska tidigt med hjälp av mamma som kunde översätta när det behövdes.

En som många gånger imponerat på mig är Ian Gillian i Deep Purple. Han har inte bara skrivit texten till ”Smoke on the water” utan till hundratals låtar. Vissa är helt magiskt bra och på sista plattan Whoosh är han bättre än någonsin.

Hela plattan handlar om den oerhört korta tid vi är jorden. Homo Sapiens har funnits i cirka 200.000 år, på en jord där våra förfäder funnits i miljontals år. Vi själva finns i cirka 85 år. Vår tid är m.a.o. väldigt kort i det stora hela. Hela plattan berör just detta och flera låtar är oerhört träffsäkra i sin beskrivning för att inte nämna lyriken från Ian. T.ex. låten Nothing at all:

And The Old Lady smiled. It was nothing at all. Then she blew all the leaves off my tree.

The Old Lady är givetvis Moder Jord. Älskar den låten både vad gäller text och musik. En annan låt är A Man Alive. Den handlar om en apokalyptisk tid på jorden. I slutet kommer texten:

It’s been a quiet town. Until the word got round. And something washed up on the beach.
A man alive.

En ensam man kan inte göra så mycket, det krävs en Eva också….

Det finns många som är duktiga på att skriva texter. Ytterligare en favorit är Steve Lukather från Toto. På albumet The Seventh One finns låten Home Of The Brave:

Who sings the song of the people, you don’t hear it anymore. I heard it late last summer, to the beat of a different drummer. It never sounded quite like that before.

Låten handlar om de som då var hjältar i balkan-kriget. Låten finns även albumet Absolutly Live och är en magiskt bra live-version.

En annan favorit från Toto är från samma skiva. Låten handlar om att det alltid är barnen som drabbas. Låtern heter Only The Children..

Why do those who have plenty ignore those with nothing at all. Why must the ones just beginning, stand with their backs to the wall. They keep asking for answers and we keep on telling them lies. They only want to understand what they feel inside. The hunger that tears them apart. It’s the one thing they’ve known from the start.

Som kanske märks så gillar jag texter om livet och hur skört det är i vår korta tid i liv. Ta hand om er, var snälla gör skoj.

Detta inlägg handlar om:
Betraktelser, Reflektioner

Inläggsnavigering

Äldre inlägg
Lite till att plocka med
Nyare inlägg
Ett uppbrott

Some people feel the rain. Others just gets wet.

Senaste

  • Sjösättning 2025
  • Start av kollo-säsong 2025
  • Ny säsong och lite fix
  • Chillisar
  • Start of the genealogy blog

Taggar

Batterier Betraktelser diesel Doghouse Dynor El fönster Förarsoffa förrådet GPS huset höst inredning insidan Instrument korpmaren Kylskåp Loggbok 2011 Loggbok 2012 Loggbok 2013 Loggbok 2014 Loggbok 2015 Loggbok 2016 Loggbok 2019 Loggbok 2020 midsommar Miljön Motor NMEA Pentryt propellrar Pumpar Reflektioner Resa Semester sjösättning Stuvutrymmen Targabåge Toaletten Torrsättning trädgården Träjobb utsidan vinter Vårrusta

Arkiv

© 2025 Sundblom | Drivs med Minimalistisk blogg WordPress-tema