Att få leva är ett fantastiskt privilegium. Chansen att man blev till den man blev är otroligt liten. Allt från det lilla fröet till vuxen människa är ett enda vågspel av chanser som man aldrig vet vet hur det skulle ha varit annars. Man kan lätt förstå att det kan kännas svindlande och att de djupa tankarna om livet kommer. Jag har själv funderat många gånger men fastnat för en del olika uttryck som satt sig i min livstil.
En av de första uttrycken kommer från Dalai Lama: ”Oroa dig inte. Lägg ingen energi på det du inte kan ändra, lägg energin på det du kan ändra, men oroa dig inte”. Väldigt tydligt men kan vara svårt. Jag försöker verkligen med att inte lägga energi på onödiga saker. Som att bli arg på något exempelvis. Det hjälper inte, speciellt inte om det är en sak.
Professorn Agnes Wold satte fingret på en annan stor fråga, detta med livet. Hon fick frågan; Var är meningen med livet? Svaret var så lätt och enkelt; Att leva! Det är ju faktiskt inte svårare än så.
Meningen med livet; att leva.
Men tyvärr så lever vi inte för evigt och kanske är det bäst så. En närstående drog nyligen sin sista suck och så var det livet slut. Efter flera år med en önskan att få dö så kom det till slut efter att ha levt i över 90 år. Förmodligen hade livet varit fyllt av händelsen som varit jobbiga men även glada stunder med skratt och njutning. Det är det som är livet, som ändå en dag tar slut.